Att skapa oavsett vad, ger människan en genuin känsla av tillfredsställelse. Vissa skapar det mest avancerade dataprogram, virkar de mest intrikata mönster eller som jag som skapar allt efter som min kreativa sida pockar på min uppmärksamhet.

Min kreativa sida lyste igenom redan som barn när jag gick hemma i den värmländska skogen och sjöng för mig själv, plockade blommor som jag gjorde till fina buketter till min mor och ritade små teckningar när hon läste på eftermiddagen för min bror och mig.
Det kan låta som min barndom var perfekt och idyllisk men det är långt ifrån sanningen och det kaos som var min barndom är det som gör att jag har en källa att ösa ur när jag skapar. Jag tror att de flesta som haft ett brokigt liv ser möjligheten till kreativitet som ett positivt sätt att få utlopp för det trasiga inom en. Man vänder det trasiga till något positivt som ger en förlösande kreativitet och drivkraft.

1994 dog min farfar, jag var då 20 år, och då fick jag ärva hans målarlåda med oljefärger och penslar. Då tog jag första klivet in på en ABF-kurs i oljemålning och gjorde min första målning. Jag blev så förvånad över hur lätt jag hade det för att skapa i det elementet jämfört med blyerts som jag endast hade testat innan. Den tavla som var den första jag målade var ett stilleben på ett ljus och ännu idag är jag stolt över den tavlan!

Efter det har jag gått hos några olika konstnärer som hjälpt mig med olika tekniker och flera har sagt att jag har ett perfekt färgseende. Men jag är autodidakt och har ingen formell utbildning, men som många har sagt att jag har det i blodet. Min farfar och hans bror målade likaså min mormor och min moster.
Förutom det rent tekniska så har mina läromästare sagt jag måste lära mig se saker som de verkligen är, så i många år nu har jag tittat på vatten, snö och himlar hur det verkligen ser ut? Jag har lärt mig att vatten kan ha alla färger mellan vitt och svart, snön är aldrig vit och himlar är verkligen en Guds skapelse...

Efter många röriga år från då jag som artonåring flyttade hemifrån, landade jag 2004 i Kiruna och här hittade jag äntligen det lugnt som jag krävde för att bli en hel person.

2011 hade jag min första utställning och den blev mottagen med blandad skepticism. Många ansåg att jag inte kunde måla, så nu hoppas jag i min andra utställning slå hål på den myten. Konst är för mig inte bara att måla ett landskap utan det handlar om att skapa en känsla så man kan beröra människor, oavsett om det är glädje, smärta, gråt eller ett lugn.

”Bra konst för mig är något som stimulerar ögat direkt och hjärnan efter ett tag!” har jag sagt och det står jag fortfarande för!

Man vet aldrig vart man kommer, vad saker leder till eller vart världen snurrar en så det gäller vara beredd. Jag är – är du?

Trollet